I hope someone hears me to night.



Det var ett tag sen jag upptaterade, inte för att de är någon annan än mig själv som bryr sig så.. vad spelar det för roll egentligen?
Sitter just nu och läser om social fobi på internet, och allt som står känner jag igen mig vansinnigt mycket.

Och det största frågan som jag ställer mig är om jag behöver.. hjälp?

Jag har ingen lust att prata om mina dystraste stunder i livet för en främmande människa.  Jag har ingen lust att berätta, prata om det. Det är en helt annan sak att öppna sig för någon man älskar. Men frågan är hur mycket börda personen klarar av att hjälpa en?

Jag vill mer än allt bli social, men räddslan förstör allt. Alla tankar som tränger sig fram gör mig helt ordlös.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0