I want change..
Eller är jag de?
Jag har världens bästa pojkvän, som ger mig det mest otroligaste stödet man kan få.
Betyder så jävla mycket för mig.
Men något som också är otroligt viktigt också, är mina vänner. Jag har ytterst några fåtal, Och den största räddslan jag känner nu är om jag har förlorat dom?
i plugget hade jag världens bästa vänner man man tänka sig. som verkligen har ställt upp för en. Vilket jag också är otroligt tacksam för.
Som man burkar säga, kärlek kommer och går, men vänner för står.
När det gäller mig så är det nog tvärt om.
Dom få människorna i mitt liv som jag har lärt känna, som också har haft en stor betydelse för mig, har gått ifrån mig. Jag har pricip tappat kontakten med alla och förstår inte vad det beror på.
Problemet måste ju ligga hos mig? Hur jag beter mig? Hur jag är som person? Hur jag förändras?
Jag vet inte. Men det är bara jag själv som kan bevsvara mig den frågan.
Jag vill verkligen förändras. Jag vill må bra, jag vill vara social och ha vänner, i min vardag också. Jag hatar självsäkra människor, men kanske beror de på ren avensjuka. Jag vill också känna mig säker, slippa känna den här räddslan och gömma mig för verkligheten. Jag vill visa vem jag är, utan att skämas.
Men det är bara jag som kan göra något åt saken, men jag ger upp. Ger alltid upp istället för aldrig. Det dåliga självförtroendet tynger mig. Det får mig verkligen att inse att jag borde sluta hoppas.
Ett hopp om förändring. Det är jag däremot inte rädd för, det kommer kännas som en lättnad i livet.
Sen är frågan om jag kommer lyckas
Ingenting är ditt fel! :O
Det är inte bara du som förändras lilla Linda, alla andra gör det också, och nu när det är dags att börja gymnasiet tror jag att vi alla är osäkra, och det har t.ex. fått mig att dra mig undan en bit & in i tystnaden.
Jag brukar också tänka på om jag verkligen kommer att lyckas, mitt gymnasieval har fått mig att tveka. "Har jag verkligen valt rätt, är det här vad jag har drömt om?" och om jag ska vara ärlig så får all osäkerhet mina drömmar att tyna bort och omotivationen att komma fram. Men jag tror att det bara är all nervositet som spökar just nu.. uuh.. gymnasiet förändrar allt har jag fått höra. Jaha, men tänk om jag inte vill förändras mer? :o Jag tror vi alla kommer att lyckas på något sätt (Y) vi måste bara ta oss igenom förändringarnaa.. Ge det några veckor så tror jag att det kommer kännas bättre sen!
ÅÅh, vad poetiskt det lät! Men du ska veta linda, även om jag har varit tyst från min sida, så betyder inte det att vi inte är vänner längre. Skriv hej till mig på msn, i ett sms så lovar jag att svara :) Jag finns fortfarande här för dig SÅDETSÅ! :D <3
